eftersom jag inte har någon att prata med så skriver jag här.
jag HATAR att jag inte har någon att prata med när jag känner att jag behöver de,
har ingen som lyssnar, bryr sig och som förstår mig.

jag är så olik alla jag träffat, klickar inte med nån, vilket är ganska tråkigt..
visst trivs jag jävligt bra ensam, eftersom jag alltid velat vara för mig själv,
men ibland vill jag ha någon vid min sida

de känns ofta som att andra missförstår mig, när jag pratar. därför väljer jag att inte prata med nån om mer personliga saker, orkar inte bli missförstådd hela tiden, därför håller jag bara käften istället. enkelt.
kanske är bäst så, men de skulle vara skönt att känna att man kan ha någon annan att prata ut med.